Historia
Det var alltså den 22/1 1941 som, men de första åren hette den FCO:s musikkår eftersom fackföreningarna stod bakom och stöttade ekonomiskt. Föregångare till musikkåren var Flemminge Bruksmusik och metodistkyrkans kapell som ledde till 8-mannakapellet Freja. Georg Stenqvist, Karl Mård, Omar Mörk och Herman Ögnelooh var några av dem som var med vid bildandet.
Den fackliga anknytningen gjorde att vid fackföreningsmedlemmars frånfälle erbjöds musikkårens tjänster vid begravningar så en vanlig spelplats var kyrkogården på söndagseftermiddagarna, vilket kanske förklarar att det fanns vissa svårigheter med nyrekryteringen och antalet medlemmar var aldrig över 30 de första 25 åren.
Spelning på 1:a maj var en av årets höjdpunkter och den speciella morgonväkten d.v.s. morgonmarsch genom Boxholm kl. 07.00 på morgonen började redan 1941 och fortsätter än. Till de fackliga ledarnas fasa tog man också vägen till disponentbostaden Carlsberg för kort konsert. Redan då hade man sinne för ekonomiska realiteter inom kåren och ”Bolaget” ställde upp både med räntefria lån och gratis repetitionslokal. Det här pågick ända till mitten av 60-talet då en yrvaken och förskräckt nytillträdd disponent Tillmar rusade ut i pyjamasen och stoppade ”oväsendet” och lovade bidrag ändå.
Wilmer Goude var 1:a dirigenten och han följdes sedan av Reidar Fossdal, Ragnar Elisson och Harald Teike innan epoken Berne började 1957. Reidar Fossdal var förresten en landsflyktig norrman som var heltidsanställd ledare med den fantastiska veckolönen 47 kr och 95 öre. Hans kårengagemang gav senare upphov till att kårens första utlandsresa 1947 gick till Norge. Det var en av de stora händelserna under de första 15 åren i kårens historia. En annan var att en damklubb bildades 1956 men denna första kvinnliga stödtrupp blev inte långlivad.
År 1957 tog Berne Hallin över dirigentpinnen för en musikkår som på grund av instrumentbrist och generationsväxling höll på att försvinna. Det kommunala stödet på 1500;- kr/år räckte inte alls till. Med stor tvekan lämnade Berne en skrivelse till kommunen med en bön om 10 000;- kr och han blev häpen när det beviljades. De framsynta Boxholmspolitikerna slog till direkt fast utbetalningen delades förstås upp på 2 år. Det mödosamma arbetet med återuppbyggnaden av kåren underlättades när musikskolan drog igång verksamheten i Boxholm 1965 och 1969 var det dags för den första resan till tyska vänorten Quickborn. Till Quickbornsstadions musiktävlan anmälde Berne blygsamt kåren till tävlan i 3:e klassen men efter en låt flyttades kåren upp en klass och i tävlan med andra kårer från Tyskland, Frankrike och Österrike vann man 1:a pris. I lyckoruset under hemresan beslöt några damer att bilda en föräldrarförening. Det är den damklubb som genom lotterier och andra aktiviteter årligen stöder kåren med mer än 10 000;- kronor.
Många har marscherat efter kåren under årens lopp. Berne minns särskilt ett Danmarksbesök då ett 30-tal kor gick i kön och följde med runt i 2 km. De var väl musikaliska. Berne var aktiv inom musiken varje kväll och i musikskolan tog han hand om träblåsarna och en Mjölbybo vid namn Sven-Åke Johansson mer känd som ”Svante” tog hand om mässingsinstrumenten. Mellan de två inleddes ett djupt samarbete som gav utbyte av musiker mellan Mjölby och Boxholms Musikkårer. När Berne slutade som dirigent 1972 hade både medlemsantalet och musikkvaliteten ökat betydligt i kåren och flera framgångsrika festivaldeltagande hade hunnits med. Musikkårens medlemstidning heter förresten ”Bernes barn”, hedras den som hedras bör.
Svante Johansson blev dirigent för kåren 1972 och kåren har sedan fortsatt sin frammarsch på gatorna, musikaliskt och när det gäller medlemsantal. Under 80-talet nådde man upp till över 60 aktiva medlemmar i kåren. Svante har lyckats behålla den fina musikkulturen från Frejas dagar och att dessutom utveckla och bredda repertoaren och kunnandet. Visor och operetter paras nu med sydamerikanska rytmer, musikal- och filmmusik, ibland får man en känsla av att det är bristen på lämplig arrangemang som utgör den enda begränsningen för kåren. Den höga musikaliska nivå som nåtts gör att trots en förnämlig musikskola i Boxholm behövs en särskild inskolning i den egna plantskolan av unga musiker innan de klarar steget in i Musikkåren. Bland annat genom en 5:e plats i SM har nivån dokumenterats. Ett annat resultat av detta är att flera medlemmar övergått till musikskolor för att sedan etablera sig som proffsmusiker.
Utbytet med flera Tyska musikkårer inleddes under Svante-epoken. Namn som Geislingen, Quickborn, Rannungen och Burladingen minner om fantastiska besök där och återbesök här med inkvarteringar hos familjer i Boxholm. Vid ett besök i Burladingen betalade över 3000 personer 35;- kr var för ett kavajmärke för att från trottoarerna få titta på kårens marsch och festivaltåget. Holger och Emma Holmqvists minnesfond från 1986 på 100 000;- kr visar ju att kåren värderas högt även i Boxholm. Kårens medlemmar Tjonne Andersson och Åsa Jansson deltog i TV-underhållningen Zick.Zack 1988 och gav kåren 40 000;- kr. Det kunde ha blivit ändå mer, men en rubank hyvlade av det sista. De många konserterna med bl.a. Lasse Lönndahl, Sonja Stjernqvist och Anna-Lotta Larsson minns man också gärna. Kåren har också haft namnet Boxholms Ungdomsmusikkår, men namnet blev ju fel då de ”äldre” inte ville lämna den fina kamratskapen och sammanhållningen så namnet överläts åt den unga kåren som nu också finns.
Kårens 50-årsjubileum år 1991 firades med en jubileumskonsert i samband med Folkets Hus återinvigning efter storrenovering. Gästartister var Anna-Lotta Larsson och Peter Ljung och det blev en fantastisk konsert i ett fullsatt Folkets Hus.
År 1992 fick kåren sin första kvinnliga ordförande då Åsa Malm tog över ordförandeklubban.
Quickborns Musikkår gästade Boxholm och i juni gästade Boxholms Musikkår en ny orkester som heter Eschenbachtaler Musikanten i orten Rundelshausen i Tyskland. Det blev inledningen till ett nytt utbyte som sedan gett många musikaliska upplevelser och mycket nöje för både kåren och publiken.
År 1993 gästade kåren Quickborn. Då bestämde man att detta utbyte skulle övertas av Ungdomsmusikkåren eftersom det passar bättre åldersmässigt. Kåren spelade två kyrkokonserter i Boxholm detta år och det kom massor av publik.
Årets höjdpunkt 1994 var när Eschenbachtaler Musikanten med 35 man gästade Boxholm och det blev en fantastisk Bayersk afton i parken med massor av publik.
År 1995 meddelade kultur och fritidsnämnden att kåren utsetts till årets kulturstipendiat med ett särskilt hedersomnämnande till avgående dirigenten Sven-Åke ”Svante” Johansson samt till Thomas Fristedt. Thomas som nu återkommit som ordförande efter Åsa, tog successivt över den musikaliska ledningen. Även detta år blev det en ”Bayersk afton” med Eschenbachtaler Musikanten i samband med Boxholms IF:s 90-årsjubileum. Det blev faktiskt årets fest i Boxholm.
Med Thomas Fristedt som dirigent blev det en musikalisk nytändning i kåren. Flera nya medlemmar, ny repertoar och ett stort engagemang hos alla medlemmar har gett upphov till musikaliska höjdpunkter och en rolig samvaro. Det är ju viktigt att man trivs tillsammans när man har ett trettiotal offentliga framträdanden och många repövningar. Kåren har haft framträdanden tillsammans med sånggruppen Da Capo, manskören och med andra orkestrar.
Stödet från damklubben har betytt mycket, den årliga penninggåvan har oftast gått till resor för att besöka andra musikkårer. Det ger ju inte bara ett musikaliskt utbyte utan också en social samvaro, och en möjlighet arr lära känna hur man lever i andra familjer eftersom inkvarteringen är i familjer. Det har i flera fall gett upphov till träffar även utanför musikkårskretsen i samband med semestrar och familjehögtider.
Thomas epoken har utöver det musikaliska engagemanget också inneburit att medlemmarna gör större insatser i samband med musikkårsframträdanden för att tjäna in pengar till verksamheten. Vid de återkommande Bayerska aftnarna gör alla en stor insats.
År 1998 gästade musikkåren Burladingen Stadtkapelle som då firade 150-årsjubileum. Det blev en stor musikfest och en jubileumskonsert med flera deltagande kårer. Boxholms Musikkår fick rungande applåder vid sina framträdanden.
Nu fyller Boxholms Musikkår 60 år 2001. Det är ju långt till de 150 åren, men ändå en aktningsvärd ålder värd att firas. Det blir ett jubileumsår med flera arrangemang också tillsammans med andra orkestrar.
Tack till Bengt Söderström som har sammanställt denna krönika.
År 2001 skrev jag en historik om Musikkåren inför kårens 60-års jubileum och nu gör jag ett försök att skriva en fortsättning på historien.
Jubileet firades den 25:e augusti 2001 med musikfestival i hela Boxholm och musikfest i Folkets Park. Under dagen besöktes festivalen av c.a 1000 personer samt c:a 700 på kvällen. Det var en fantastisk dag med mycket musik av 12 orkestrar och så överträffades den av en ”Bayersk afton” som slog alla rekord. Ett underbart väder, helstekt gris, öl och ett framträdande av Eschenbachtaler Musikanten från Tyskland med en show av sällan skådat slag. Publik som sjöng och dansade, ibland på borden, det var verkligen en fest. Eschenbachtaler Musikanten återkom sedan 2003 då nästa Musikfestival med Bayersk afton gick av stapeln i augusti, med invigning av landshövdingen Björn Eriksson. Det har sedan blivit tradition att anordna festival vartannat år, alltid med dussintals orkestrar från när och fjärran.
Till 2009 års Musikfestival hade man bokat ett extra stort tält, utrymmet vid Folkets hus utnyttjades maximalt, men det behövdes verkligen för det var rekordpublik på Bayersk afton. Den här gången var det inget besök av en tysk festivalsorkester, men Tjonne engagerade musiker och sångare och bildade en festivalorkester. De framträdde på fredag- och lördagskvällen och det blev samma stämning som det brukar vara och borden höll för alla som dansade på dem. 800 biljetter hade sålts i förköp, och så såldes det ju en del på kvällen. I lördagens program med marscher och konserter deltog 13 orkestrar, dvs. ungefär 450 musiker, och det var rekordpublik på gator och i tältet. För första gången deltog en orkester från Litauen, ungdomar från en musikskola gjorde ett bejublat framträdande. Det stod i programbladet att det var Östergötlands största Musikfestival, frågan är väl om den inte är unik i Sverige och det är ju fantastiskt att den arrangeras i Boxholm. Det ligger oerhört mycket arbete bakom detta både i planering och genomförande. Initiativtagare till det är kassören Lars-Olof ”Olle” Larsson som redan när han tillträdde som kassör planerade för återkommande festivaler för att få bra ordning på ekonomin, och det har han verkligen lyckats med. Han förutsätter att alla i kåren hjälper till och det gör de ju också. Det finns arbetsgrupper för allt som skall göras, en del aktiviteter inleds ungefär ett år innan musikfesten. Åsa Malm har ju övertagit ordförandeposten efter Johan Åsberg men det betyder inte att Johan trappat ner, han har en imponerande organisationsförmåga och jobbar hårt för att festivalerna skall fungera.
Det musikaliska står Thomas Fristedt för och kåren har fortsatt att utvecklas. När man tittar på kårens repertoar finner man allt från musikaler till kyrkomusik, spelningar tillsammans med andra orkestrar, körer och solister, kyrkokonserter, vår- och höstkonsert, en fantastisk bredd. Thomas har också förmågan att skapa en bra stämning i kåren.
År 2009 lägger Musikkårens Damklubb ner sin verksamhet. Klubben omstartade för 40 år sedan av mammor till barn som spelade i Musikkåren. De har träffats en gång i månaden, de har haft flera lotterier per år som de själva skänkt broderier och andra vinster till. Behållningen har sedan skänkts till Musikkåren och bl. annat gått till nya uniformer och resor. Det har blivit ungefär 10 000 kr. per år och eftersom kårens ekonomi inte alltid varit så bra som i dag har det betytt mycket. Dagens mammor har inte engagerat sig i stödverksamheten så det har varit en kärntrupp av damer som fortsatt trots att mångas barn slutat i kåren. Antalet medlemmar hade sedan starten halverats och då beslöt damerna att avsluta sitt engagemang med en fest. De är värda ett stort tack!
Musikskolan i Boxholm avslutar sitt samarbete med Tranås och kommer att drivas i egen regi och Irene Segerberg skall förutom musikundervisning sköta administrationen. Hon är ju också, tillsammans med Thomas, musikalisk ledare för ungdomsorkestern, som är rekryteringsbas för nya medlemmar i Musikkåren.
När Boxholms IF fr.o.m år2000 inte längre ville engagera sig i Luciafirandet uppstod ju frågan om den traditionen skulle försvinna, men då åtog sig Boxholms Musikkår att sköta arrangemanget. Det är ju naturligtvis mycket jobb med detta, firande i Boxholm och i Quickborn, men det sköter Luciakommitten med den äran.
Nu börjar jag se fram emot år 2011 då Musikkåren fyller 70 år. Jag hoppas på ett bra firande med mycket musik och hyllningar.
Bengt Söderström